En mörk och dyster dag, som det ofta kan vara den här tiden. Det lär vara ett omfattande högtryck som åstadkommer det. Gillar inte mörkret och de allt kortare dagarna. November blir förmodligen ännu värre. Men två månader i utförsbacken, men sedan vänder det igen.
Jag fick mig en promenad i alla fall och tog vara på litet av det sparsamma ljuset. Man kan använda promenaden som en del av meditationen. Men tankarna far snart iväg, på än det ena en det andra. Bara att försöka att ha koncentrationen på det man ser, hör och upplever just för stunden är inte helt lätt. Men det är bara att träna. Det finns ingen som inte kan meditera. Det handlar ”bara” om att träna ofta. Det är skönt att bryta flödet av tankar emellanåt. Ofta hamnar koncentrationen på bekymmer och problem. En del av dem ligger bakåt i tiden och då blir det ju egentligen rätt meningslöst, då historien inte går att skriva om.
Jag tittade efter blommor som fortfarande blommar. Det är rätt många trots den kraftiga frosten vi har haft. Några krypande knoppar av maskros. Röllekan är ståndaktig. Renfanan också. Åkervädden blommar tidigt och fortsätter än. Rödklöver. Smörblomma. Prästkrage. Blåklocka, litet av en favorit med sina vackra blå klockor. Tusensköna börjar och slutar i frost. Hemma blommar de små petuniorna fortfarande. Albuskarna är också fortfarande helt gröna.
Och på glasverandan står balkonglådor och en del utekrukor med massor av rikt blommande blommor, framför allt pelargoner och fuchsia. Vi överraskade dem med litet gödning på eftersommaren och då kom de att blomma otroligt, igen.
Inlägg
2 kommentarer:
Du får nog försöka banka in lite mer blommor i mig, jag vill också kunna! /Kram Lillan
Klart att vi ska banka in fler grönsaker i ditt förtjusande huvud, eller hur?!
Skicka en kommentar