Statens ägande i kommersiella bolag

Jag lyssnade en liten stund på slutet av Göran Petterssons Politiska Talradio i fredags. Nu lyssnar jag på nätet på samma program via http://dinledamot.wordpress.com/ man kan också läsa Görans blog på http://dinledamot.blogspot.com/

Jag är väldigt engagerad i frågan om framtidens välfärd, se SKL:s rapport ”VÄLFÄRDENS LÅNGSIKTIGA FINANSIERING” som de gav ut i mitten på veckan. Göran tar upp det i sitt program.

Nu tänkte jag inte uppehålla mig vid det just här och nu. Utan istället om statligt ägande i börsnoterade bolag, men även annat offentligt ägande.

Jag har aldrig varit för offentligt ägande av bolag. Det finns säkert många rutiga och randiga skäl till att sådant ägande har uppstått.

I sitt radioprogram tar Göran upp ett och ett starkt argument för att avveckla offentligt ägande. Det offentliga, staten, landstingen och kommunerna, är inte bra på att styra bolag. Om så vore, borde alla bolag vara offentligt styrda.

Som det nu är så äger staten stora delar i Telia Sonera och SAS, som exempel. Till vad nytta och varför? Att hänvisa till att det ger bra avkastning (Vattenfall) är inget bra argument. Det offentliga ska finansieras med skatt och i vissa fall avgifter (t.ex. vatten och avlopp). Tycker jag.

Det är inte bara staten som äger bolag, utan även landsting och kommuner, inte minst Norrtälje kommun.

Min erfarenhet är att så fort en politiker kommer in i en bolagsstyrelse, så föds en bolagskramare. Det finns förstås undantag…

Politiker är inte självklart goda styrelseledamöter, inte heller är styrelser utsedda av politiker bra, även om de inte är politiker som sitter i styrelsen. Det politiska systemet är inte goda ägare. Bolag finns för att skapa vinster och avkastning för sina ägare.

Håll de politiska fingrarna borta från bolagens köttgrytor.

Senaste Demoskop

Opinionsundersökningar lockar att titta på. Men de behöver ju inte ha så mycket med verkligheten att göra. Det vill säga hur valet kommer att gå den 19 september.

Självklart är det roligt och medryckande om det går bra för de man hejar på och trist då det går dåligt.

Nu är det ju till inte förpliktigande att säga vad som helst till opinionsinstituten. Det avkrävs ju inget ansvar av de som svarar.

I höst är det på riktigt, då avgörs vilka partier som ska styra landet. Blåa eller röda.

Ser man till vilka partiledare som har folkets förtroende, så kan man bli litet brydd. Mona Sahlin har inte folks förtroende, men Maria Wetterstrand har det. Hon kommer dock inte att bli statsminister. Undrar hur Mona Sahlin känner sig?

Fredrik Reinfeldt har folks förtroende att leda landet. Vi, alla engagerade, får arbeta för att det ges möjligheter för Fredrik Reinfeldt att få göra det efter valet.

Resultatet hos Demoskop blev 43,7% för de borgerliga och 52,4% för de röd-gröna. M gick fram 0,8% till 28,1%.