Måndagen den 6 augusti 2007 i Norrtälje, Roslagen

Idag publiceras återigen en artikel i de stora drakarna om säkerhet och barns säkerhet. Du kan läsa den här http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=677403

I SvD fanns också en ledarartikel den 29 juli om trygghetstörsten. Kolla http://www.svd.se/prenumerera/search_index.asp?searchWord=trygghet&searchCat=&searchDateInt=2007-05-05T00:00:00, max&searchSortField=docdate&offset=&showID=7#article7

Barns lekplatser ska vara så säkra så att inget kan hända. Kan inget hända, så är heller inget spännande. Självklar t ska inga uppenbara risker för skador accepteras, men någonstans måste säkerhetstänkande ta slut och risktagandet börja.

Jag känner igen tänkesättet i trafiken – nollvisionen. Ingen ska bli dödad i trafiken. Sympatiskt tänkt, men det blir så fel. Alla kan tänka sig vad allt detta ska kosta. Vägarna ska klara av alla dumma saker som vi människor tar oss före. Hur dum du än är och hur mycket risker du än vill ta, ska du inte kunna dö i trafiken. Pengar, pengar och pengar. Skattepengar.

Inte ens staten kan klara av att parera allt dumt vi människor gör. Det måste få finnas risker. Att bli fullständigt inlindad i bomull, hur kul är det.

Barnen på förskola i Bromma, som intervjuades i radion idag den 6 augusti från Kiselgränds förskola i Bromma, gillade inte heller att få sina egenbyggda kojor rivna. De revs för att de inte var säkra. Allt som finns på förskolorna ska vara fabricerade med säkerhetscertifikat. Tänk er bara! Hur mycket kreativitet skapar det?

Vem har inte bryggt en koja? Var den säkerhetsbesiktigad? På en förskola där barnen är övervakade varje minut ska barnen inte få bygga en koja. Är det bättre att de gör det i skogen, oövervakade?

Nils Matsson, m
Ordförande kommunfullmäktige i Norrtälje
Ledamot i Barn och skolnämnden i Norrtälje