Förra gången vi stod här invigde vi det Lidströmmska monumentet eller kummeln. Det var den 20 mars till minnet av kriget 1809 och det vi nu benämner Märkesåret. Året då Sverige förlorade en tredjedel av rikets yta och riksgränsen flyttade från Saimens strand i Finland till Ålands hav utanför Grisslehamn.
Freden i Fredrikshamn 1809 hade föregåtts av mycket krig och elände. Freden 1721 i Nystad och kriget innan dess är en del i helheten. Det Stora Nordiska Kriget pågick 1700 – 1721.
När Karl XII slutade sin bana vid Fredrikshald den 30 november 1718 efterlämnade han ett utarmat folk. Stora ofreden hade räckt i två årtionden och den hade tömt landets alla krafter. Männen hade stupat eller var fångar i Ryssland. Alla ekonomiska resurser var förbrukade. Till allt detta kom våren 1719 rykten om en fruktansvärd rysk mordbrännarflotta på väg mot den svenska skärgården. Vi har nog svårt att tänka oss in i hur det var längs kusten våren 1719.
Den 11 juli 1719 syntes de första ryska galärerna utanför Roslagskusten. Då tändes vårdkasarna och på bara några timmar spred sig budskapet om den annalkande faran. Den ryska flottan, som bestod av ett trettiotal linjeskepp, 140 galärer och en mängd transportfartyg, hade många 10 000-tals man ombord.
Mycket utspelade sig längre söderut, men den 16 juli kom ryssarna till Ortala. Den dagen blev den mest fruktansvärda, som Väddö upplevat. Allt brändes och härjades. Befolkningen flydde till skogs.
Ryssarna brände hela dalgången utefter segelleden.
Efter det brändes hela kusten norrut och järnbruken inåt landet.
Den 15 augusti kom ryssarna tillbaka till Väddö. Flottan seglade för andra gången in i Ortalaviken och nu var det meningen att byarna inåt landet skulle hemsökas. Skeppen avlossade hela tiden sina kanoner mot Elmsta. Men till slut gav sig ryssarna av mot Åland.
Det är svårt att förstå vad civilbefolkningen fick utstå. Kustbefolkningen levde efter härjningarna i största fattigdom och armod. De materiella skadorna var väldigt omfattande. Bland annat hade 7 städer, 10 bruk, ett 50-tal herrgårdar och ett mycket stort antal gårdar och byar jämnats med marken. Boskapen hade slaktats och spannmål och hö hade beslagtagits. Hur överlevde befolkningen vintern? Utan mat och tak över huvudet.
Att krig hade bedrivits av Sverige i andra länder hade utarmat landet på resurser, men att krig nu hade utspelats i det egna landet fick också andra följder. Det innebar att det spreds en rysskräck som via muntlig tradition fördes vidare för lång tid framöver och kanske ända fram i våra dagar. Min framlidne far var utan tvekan rädd för ryssen.
För Åland innebar kriget avbefolkning – nästan hela befolkningen flyttade till det svenska fastlandet. Efter freden återvände ålänningarna till ett härjat land.
I samband med krigshändelserna i Estland och övriga delar av Baltikum i början av det stora nordiska kriget flydde en del av befolkningen till Sverige. Också från Finland kom flyktingar sedan ryssarna 1713 ockuperat den landsdelen.
Nästan 100 år senare var det dags för ryssar i Grisslehamn igen.
Vi har hört talas om Döbeln, Lidströmm och Kulneff, men hur var det för befolkningen?
Grisslehamn med omgivande socknar var under kriget inkvarteringsplats för trupperna som transporterades mellan Sverige och Finland, under hela kriget. Här fanns tidvis en stor del av armén under kortare eller längre tid. Regemente avlöste regemente.
Det var förstås dåligt med mat och hälsan blev därefter. Somliga soldater var säkert sjuka redan när de kom.
Man kände inte till något om bakterier, virus och andra mikroorganismer.
Fältsjukan var en gemensam beteckning för en mängd olika sjukdomar som tyfus, dysenteri eller rödsot. Många dog, men de hann smitta civilbefolkningen också.
I stugorna packades in kanske upp emot 30 soldater tillsammans med gårdsfolket. Det gjorde att också civilbefolkningen insjuknade och dog.
Dödstalen i Väddö församling under några år visar hur det var. År 1807 dog 41 personer, 1808 62, 1809 218 och 1810 5. Det saknades mark för gravar på kyrkogården.
Vi har samlats här idag för att hedra alla de människor som i både krig och fred gjort sin plikt mot familj, vänner och fäderneslandet och för dem som led och dog av umbäranden. Norrtälje kommun gör det nu genom att lägga en krans invid Lidströmms kummel.
___________________________________________________________________________
Nils Matsson
Kommunfullmäktiges ordförande i Norrtälje kommun
Inlägg
